Gilla lÀget

Skrevs den 12 oktober, 2010 | 77 kommentarer

Gilla lĂ€get Ă€r ett begrepp som jag just nu i denna stund hĂ„ller pĂ„ att bli vĂ€n med. Att acceptera att saker och situationer Ă€r just precis som de Ă€r. Inte bĂ€ttre eller sĂ€mre. Inte roligare eller trĂ„kigare – utan bara precis just sĂ„ som de visar sig för mig i den hĂ€r sekunden. LĂ€ste under sommaren boken; Att leva ett liv, inte vinna ett krig av Anna KĂ„ver. En bok som precis handlar om just det – att acceptera. Varför jag tar upp det hĂ€r temat beror pĂ„ att sedan lillkillen började pĂ„ dagis för tvĂ„ veckor sedan, har jag redan vabbat vid tvĂ„ tillfĂ€llen. Det blir till slut inte mĂ„nga dagar över för jobb… eller mycket annat heller för den delen. Jag inser att jag kan slita mitt hĂ„r, bli galen över lĂ€get eller lugnt infinna mig i situationen och göra det bĂ€sta av den. Gilla lĂ€get … med andra ord.

Inne i systemet

Skrevs den 6 oktober, 2010 | 92 kommentarer

Nu Ă€r han dĂ€r… i systemet. Dagis, skola, jobb. 13 mĂ„nader och ofri. Nu ska han formas, anpassas och rĂ€tta sig i ledet. Det kanske lĂ„ter en smula negativt, men om man hĂ„rddrar. Lillkillen har just skolats in och med sina 13 mĂ„nader vankar han fram och tillbaka dĂ€r bland alla de större barnen pĂ„ dagisgĂ„rden. Det Ă€r tufft att slĂ€ppa taget, att ha tillit och sörja den avslutade symbiosen. Första dagen var ett hĂ„rt slag för honom men övriga tvĂ„ dagar har fungerat bra. Men nĂ„gonstans var det nog tĂ€nkt att ”the whole village” skulle uppfostra barnen. SĂ„ mĂ„nga familjer vĂ€rlden över bĂ€rs upp av enbart en vuxen, how tough. Man fĂ„r hoppas att mĂ„nga Ă€nglar vakar vid varje barns sida. Min önskan Ă€r att min kille kan bli den fria, kĂ€rleksfulla sjĂ€l han sĂ€kert var tĂ€nkt att vara – trots tidig institutionalisering.

Makalösa förĂ€ldrar – Hur gör dem?

Skrevs den 4 oktober, 2010 | 89 kommentarer


Jag vet inte hur mĂ„nga men det Ă€r vĂ€l cirka femtio procent eller fler av alla barn som lever med skilda eller separerade förĂ€ldrar. Varannan vecka-boende för mĂ„nga. Nuförtiden har man inte ett hem, det var lĂ€nge sedan, man har tvĂ„, tre eller fler. Bra eller dĂ„ligt – ibland bra och ibland dĂ„ligt, tror jag. Vissa förĂ€ldrar har Ă€ven ensam vĂ„rdnad och i vissa fall Ă€r en av förĂ€ldrarna i ett annat land, Ă€r sjuk, skadad, försvunnen, fĂ€ngslad eller död. Hur klarar den ensamma förĂ€ldern av ALLT? VĂ„rda flera barn, handla, laga mat, stĂ€da, leka med barnen, jobba, bada dem och sig sjĂ€lv, tvĂ€tta, betala rĂ€kningar, gĂ„ pĂ„ kalas, ordna kalas, gĂ„ pĂ„ förĂ€ldramöten, slĂ€nga sopor, vattna blommor, hĂ€mta och lĂ€mna pĂ„ dagis, roa sig sjĂ€lv, diska, trösta i tid och otid samt den svĂ„ra konsten att uppfostra. Orka att uppfostra, sĂ€tta grĂ€nser, sitta vid deras sida nattetid och trösta och klappa dem vid hög feber, öronont, halsont, magont. VarifrĂ„n kommer kraften? Hur gör de nĂ€r ett av barnen Ă€r vĂ€ldigt sjukt och den andre mĂ„ste gĂ„ till skola eller dagis? SlĂ€pas den ene med dĂ„? Eller kallas en barnvakt in under tiden den ene lĂ€mnas och hĂ€mtas? Det finns sĂ„ mĂ„nga fantastiska kvinnor och mĂ€n som förtjĂ€nar att upphöjas och fĂ„ det stöd som behövs i en tuff tid i livet. Ge den ensamma förĂ€ldern med flera barn pĂ„ bussen eller gatan ett leende – det kan vara du det gĂ€ller vid annat tillfĂ€lle i livet.

Sverige, Sverige likriktade land!

Skrevs den 18 september, 2010 | 94 kommentarer

Den politiska korrektheten genomsyrar alla omrÄden i samhÀllet och blir för tillfÀllet extra tydligt inom politiken, journalistiken och juridiken. Exempelvis, Sverigedemokraterna fÄr ingen plats att debattera i media. De fryses ut. Varför? För deras Äsikter inte Àr rumsrena, de Àr odemokratiska och diskriminerande. FÄ vet vad de stÄr för. Fattar inte ledning inom SVT vad det kan bidra till? Det vill sÀga att de inte fÄr nÄgon plats? Jo, att de kÀnner ett Ànnu större utanförskap och oförstÄelse vilket kan leda till att de blir farliga pÄ riktigt. Den som puttas ut och inte accepteras fÄr en dödsstöt i sjÀlvkÀnslans solar plexus. FÄ har mod att möta dessa tabubelagda frÄgor som de tar upp. Alla eller vÀldigt mÄnga Àr rÀdda att tycka fel, att avvika i ledet. Detsamma ser man inom rÀttsvÀsendet. Poliser, Äklagare och domare som Àr subjektiva, partiska och som inte vÄgar se varje fall som unikt utan följer de mallar som man Àr van vid. Alltid ta parti för offret. Vad om journalistiken? Det mesta inom SVT:S tv-tablÄ handlar pÄ ett eller annat sÀtt om att tÀvla och vinna. Vinna musiktÀvlingar, danstÀvlingar, frÄgesporter, politiska debatter, underhÄllningstÀvlingar, talangtÀvlingar med mera, med mera. FÄ journalister vÄgar utsÀtta sitt liv för de riktigt stora och svÄra frÄgorna. KioskvÀltarna Àr sÀllsynta nuförtiden. Var Àr journalistiken pÄ vÀg? Fatta mod, stig ur ledet och tyck annorlunda. Tyck som du tycker, inte som du bör tycka. Dare not to be a peoplepleaser!

Livets korthet – ge mig ett vist hjĂ€rta

Skrevs den 27 maj, 2010 | 84 kommentarer

Livet Ă€r sĂ„ kort, sĂ„ vackert och samtidigt sĂ„ smĂ€rtsamt. Vi har förmodligen bara ett liv, och den korta tid vi Ă€r hĂ€r önskar jag se livet i sitt fulla fĂ€rgspektrum. De flesta barn lever ett liv i fĂ€rg. MĂ„nga vuxna, dock i svart-vitt. Kan en vuxen bevara barnets förmĂ„ga att se det stora i det lilla? Det Ă€r sĂ„ lĂ€tt att fastna i vardagen, i diskbĂ€nksrealismens torftiga och meningslösa tillvaro. Ska man behöva gĂ„ igenom kriser, smĂ€rta och död för att uppskatta livet? NĂ€r, nĂ€r tappar vi barnets kĂ€nsla för livets storhet, skönhet och mystik, NÄR? Inte bara julafton Ă€r holy night, night divine … But every single day and night. Welcome holy monday divine! Welcome!

Det hĂ€nder inte mig…

Skrevs den 23 maj, 2010 | 81 kommentarer

Livet Ă€r skört och balanseras varje dag pĂ„ en tunn trĂ„d mellan liv och död. Som svensk lever vi alla i nĂ„gon slags inbakad bullerbyverklighet dĂ€r smĂ€rta, kaos och död Ă€r ljusĂ„r ifrĂ„n oss. Men nĂ€r, nĂ€r… NÄR det ofattbara hĂ€nder dĂ„ Ă€r vi bullerbyfolk ganska oförberedda. Vi som knappt sett vĂ„r egen mörka skugga. Hur ska vi dĂ„ klara av solförmörkelsen i vĂ„rt eget inre? Fly eller fĂ€kta… NĂ€r ormen förgiftat vĂ„rt paradis, Ă€r det kört dĂ„? Hur ska man förbereda sig för kriser, kan man det? Kan man leka rolllekar som barnen? Kan man lĂ€sa sig till all smĂ€rta man kan vara med om i detta livet? Eller mĂ„ste man bara leva livet nĂ€r livet pĂ„gĂ„r och möta det som mötas ska? Med eller utan förberedelse. I kris Ă€r inte ensam stark – dĂ„ Ă€r ensam riktigt ensam. DĂ„ blir man hudlös och skör. Vi svenskar vill sĂ„ gĂ€rna ha kontroll, inte visa smĂ€rta eller stora kĂ€nslor utĂ„t, det Ă€r fult, ociviliserat och för privat. Vilket fattigt liv. Det blir tydligt vilka som Ă€r de riktiga vĂ€nnerna och vilka som inte Ă€r det. Ofta blir man nog överraskad över vilka vĂ€nner som faktiskt Ă€r RIKTIGA vĂ€nner. Resten Ă€r bara kontakter. Kris pĂ„ kinesiska betyder utveckling. Kaos eller kris sĂ€ger man Ă€r granne med Gud. Med andra ord har jag vĂ€rldens bĂ€sta granne och har Ă€ven stor potential till stor förĂ€ndring och utveckling framöver.

Den som Àr perfekt kan kasta första stenen.

Skrevs den 24 mars, 2010 | 66 kommentarer

Nobodys perfect. Det finns inget mer befriande Ă€n att som smĂ„barnsmamma komma hem till en vĂ€ns röriga, kaotiska hem. Pust, ytterligare en som inte Ă€r perfekt tĂ€nker jag dĂ„ ofta. NĂ„gon som inte orkar, hinner eller rent ut sagt sk..er i att polera pĂ„ den uppenbara ytan. MĂ„nga Ă€r vi som gĂ„r runt och tĂ€nker att; ”dem dĂ€r verkar ha det sĂ„ bra”, vilket snyggt hem de har, vĂ€luppfostrade barn, de Ă€ter sĂ€kert GI-mat hela tiden och har bara ekologiskt bomull i klĂ€derna. SĂ€kert har de massor av djupa relationer bĂ„de till par, singlar, hetro-och homosexuella samt mĂ€nniskor av annan tro och etnicitet. De vuxna har sĂ€kert Ă€ven vĂ€lbetalda jobb i meningsfulla, kreativa branscher. De lever i perfekt balans mellan jobb, familjeliv, vĂ€nner, Ă€ktenskap, egen-tid och fritid. Men Ă€rligt talat, vem har det sĂ„ pĂ„ en skala? SmĂ„barnsĂ„ren Ă€r hĂ€rliga, röriga, tröttsamma, oförglömliga, men ocksĂ„ kaotiska. Det gĂ€ller att kunna hitta frid i kaoset. Gilla lĂ€get ibland. Kanske att man aldrig under ett liv lever sĂ„ intensivt men ocksĂ„ sĂ„ 100 procent hĂ€r och nu. NĂ€r man Ă€r runt barn existerar bara nu. Varför lever vi med en sĂ„dan Ă€ngslig yta och tĂ€vlar stĂ€ndigt om att vinna; Den som har har coolast livstil, bĂ€st livspussel och vigaste yogakroppen vinner. Det Ă€r som man inte duger att bara vara den man Ă€r. Man mĂ„ste stĂ€ndigt bygga pĂ„ sitt varumĂ€rke. HĂ€nga med, vara rĂ€tt, titta i kataloger, prenumerera pĂ„ de senaste livsstils magasinen. Hets, stress, pĂ„, pĂ„ pĂ„. Jag blir sĂ„ anti bara jag tĂ€nker pĂ„ allt det hĂ€r. Mest groovie skulle vara att bara Ă€ga det som fĂ„r plats i en ryggsĂ€ck, inte Ă€ga mkt alls, resa, resa och Ă„ter resa. Vara med dem du Ă€lskar och strĂ€va efter större kĂ€rlek, tro och hopp, för dig och för andra. Jag Ă€r inte mina saker, min livsstil eller status. Jag Ă€r den jag Ă€r. RĂ€cker inte det? I am sorry my friend. Nobodys perfect.

Vem kan man lita pÄ?

Skrevs den 17 mars, 2010 | Kommentarer inaktiverade för Vem kan man lita pÄ?

DÄ var det dags igen. KÀnns som jag Àr i kontakt med sjukvÄrdsupplysningen var och varannan vecka. En gÄng kÀnde jag faktiskt igen rösten pÄ sjuksköterskan jag pratade med. Det visade sig vara dotterns förra barnsjuksköterksa pÄ Bvc. Hon visste precis vem jag pratade om. Med tvÄ smÄbarn blir det mÄnga lÀkarbesök, vakna nÀtter och apoteksrundor. Senaste mÄnaderna har jag varit pÄ södersjukhuset och Rosenlund ett antal gÄnger. Det börjar nÀstan kÀnnas pinsamt att komma inslÀntrande dÀr allt som oftare. Som tur var Àr barnsjukvÄrden pÄ vÄrdcentraler gratis, dock inte pÄ akuten. Mina tankar för tillfÀllet kretsar kring vem man kan lita pÄ. Förra Äret sÄ dog ju ett barn som fÄtt rÄd att inte Äka in frÄn nÄgon pÄ sjukvÄrds upplysningen. Mamman verkar inte ha lyssnat till sitt eget sunda förnuft. FrÄgar man tio olika kÀllor, doktorer, sjuksköterskor, vÀnner, barnsjuksköterskor sÄ sÀger alla olika. Googlar man Àven efter info sÄ fÄr man ytterligare nya uppgifter. SÄ var fallet senast gÀllande dotterns öroninflammation. HÀdanefter ska jag och min man följa vÄr gemensamma övertygelse. Den djupa magkÀnslan. VÄga anvÀnda oss av huskurer, traditionella gamla rÄd, beprövade av generationer. Jag sÀger bara, vÄga ha tillit till din egen intiution.

Ta skalpen av bebben

Skrevs den 10 januari, 2010 | Kommentarer inaktiverade för Ta skalpen av bebben

Ett utmÀrkande drag för skandinaver Àr det tunna, fina och ofta blonda hÄrsvallet. Men jag har alltid undrat över varför vi i norra Europa inte föddes med en stor, vild kalufs pÄ huvudet? Vi som dras med lÄnga mörka och kalla vintrar. Vi om nÄgra behöver vÀl en varm skalp pÄ skallen. Var det sÄ pÄ grottmÀnniskornas tid kanske. Eller hur var det? DÄ hade vi kanske mer hÄr över hela kroppen och inte bara pÄ huvudet. Med en fyra mÄnaders bebbe hemma sÄ har diskussionerna gÄtt varma gÀllande om man ska raka av bebben alla hÄrtussar för att ge honom ett tjockare, jÀmnare hÄr eller lÄta bli. I Chile gör man tydligen det med alla bebbar. Min chilenska man och chilenska vÀnners hÄrsvall Àr ett talande exempel pÄ att det verkar fungera. PÄ nÄgon tillstÀllning som jag nyligen besökte sa nÄgon att det var en av alla myter man hör, det vill sÀga att hÄret blir tjockare, tÀtare och bÀttre om man rakar det som bebis. Vem ska man tro pÄ? Nu har jag hört mig runt bland vÀnner och frisörer och förstÄtt att i en mÀngd av kulturer sÄ rakar man faktiskt bebisarnas huvud just för att ge dem en mera hÄrfager framtid. SÄ det lutar nog Ät att bebbens fransiscanermunkfrilla ryker med rakapparaten i morgon. Vi hÄrlösa skandinaver borde nog ödmjukt lyssna ibland till vad vÄra bröder i öst och vÀst har att sÀga oss om just hÄrkvalitet.

Hur ska man vÀlja?

Skrevs den 11 december, 2009 | Kommentarer inaktiverade för Hur ska man vÀlja?

Montessori, Reggio Emilia, Waldorf, blandpedagogik – vilket dagis ska man … vĂ€lja? Vanligt Bvc, Antroposofernas Vidarklinik eller inget alls? Fritidsaktiviteter för barn; dans, teater, sĂ„ngkör, eller inget alls. Skolor; kommunalt, sprĂ„kskola, friskola, privat – vilken skola ska man vĂ€lja? Ahaaaaaaaaaaaaa … alla de val som man som vuxen stĂ€ndigt stĂ€lls inför. Hur mycket pĂ„verkar egentligen dessa val en mĂ€nniskas personlighet? LĂ€skigt att vara vuxen, skrĂ€mmande stort att fatta beslut för en annan mĂ€nniska som förmodligen kommer att göra den till den som den Ă€r eller blir. Ibland önskar jag att jag bodde pĂ„ landet dĂ€r inte valen var sĂ„ mĂ„nga. DĂ€r det bara fanns EN skola, inget Bvc, dagmammor och inga organiserade fritidsaktviteter. Vad skulle vara bĂ€st? Det gĂ€ller att ifrĂ„gasĂ€tta sina traditioner, vanor, familjegods och lyssna till det lilla barnet. Vem Ă€r han eller hon? Och kanske ta en funderare över vad som Ă€r viktigast.

Nyare inlĂ€gg » « Tidigare inlĂ€gg

Om mig

BirgittaSom frilans har jag skrivit om kultur, samhälls- och religionsfrågor med mera. Personporträtt är en favorit. Jag har jobbat med tidskrifter, tidningar, webb och radio. Hör gärna av dig < här > om du vill ha mer information eller boka uppdrag. /Birgitta

Prenumerera/feed

Sök