Parallellt med den individualistiska trenden kommer den diametralt annorlunda trenden allt starkare- kollektivismen. Det kollektiva odlandet i storstäderna, gruppkonstellationer som poppar upp som svampar på Facebook och Linkedin. Det bästa av två världar.
Att arbetet inte längre är en plats – det visste vi sedan en tid. Allt fler kommer att jobba hemifrån, på cafeér och badstränder. Det är resultatet som är det viktiga. Inte var du sitter. Men vad blir baksidan av det? Blir vi mer rotlösa, och har svårare att samarbeta när det väl behövs?
Att få guldklocka för lång och trogen tjänst kanske inte heller blir lika vanligt i framtiden då den nya generationen, 90-talisterna sägs kunna ha mellan åtta till tretton jobb under sin karriär. Antar att det betyder att vi inte kommer att ha vår identitet lika mycket i det vi gör, som tidigare? Eller?
Den nya kommunikationsåldern stöper om hela arbetsmarknaden, eller kanske närmare sanningen, en del av den. Vissa branscher kan inte jobba från stranden – läkarna, sjuksköterskorna, byggarbetarna och så vidare. Men deras verklighet pratas det sällan om i sådana här prognoser. Vad händer i deras värld – som i allra största grad är allas vår verklighet?
Well, det här var ett axplock. Återkommer om ett år i frågan för att se prognosen för 2014 stämde.
Allt gott!
]]>Men en av de sakerna som jag främst berördes av i hans story var hans livsattityd: ”Vad som händer dig spelar ingen roll. Det är vad du blir genom de erfarenheter du får, som räknas.” Precis som det torra buskaget på bilden. Hur torra dina rötter än må vara, betyder inte att du inte kan få liv och kraft att börja grönska.
]]>Barcelona 24.00, 2014.
Uno…Dos…Tres… Plaza de España. 70.000 pers. som tuggar vindruvor, en för varje månad som kommer – för lycka och välmående. ”Felic any nou,” klingar överallt, och det känns som folk lyckas glömma för en stund, det gångna årets sorger. Trots omtalad kris i Spanien, finns det optimism och framtidstro här. Jag gillar det. Den lyfta blicken. Kampandan. Folk hittar de mest kreativa sätt att överleva. Många lyckas se förbi hindren, inte lyssna för mycket på prognoser, utan mot alla odds kör de på, kanske i sitt tunnelseende, för att ta sig fram… och inte bara överleva, utan med den styrka som många av dem gagnat sig – börjar LEVA fullt ut.
Jag har inte gjort några personliga årsbokslut och nyårslöften i år. Det enda jag önskar för 2014 är att det ska präglas av nytänkande från min sida. Jag ska se med nya ögon på mig själv, min omgivning och på min historia och framtid. Jag ska våga trampa i nya fotspår, lära känna nya människor och uppdragsgivare. Testa nya grejer och trampa ny mark.
Jag hoppas vi ses där ute.
Allt gott,
Birgitta
Jag har ägnat en del tid åt att djupdyka i 2012. Ställa mig själv obekväma frågor som tvingar mig att känna efter, ett par nivåer till. Att livet går fort, är inget nytt under solen. En dag blir en vecka, en vecka blir en månad och snabbt ett år, och så är vi där igen. Ekorrhjulet elller hamsterhjulet i vårt fall, (som äger en hamster) snurrar på i svindlande fart.
Men för året som kommer önskar jag att man:
Ringer ut alla typer av våldsbrott, terrorattacker, skolmassaker, krig, naturkatastrofer, korruption, egoism, girighet, miljöförstöring, människoförnedring, okunskap, oförståelse, brist på empati osv, osv.
Ring in medmänsklighet, solidaritet, ovillkorlig kärlek, rättvisa, respekt för natur, människor och djur, tro, hopp och kärlek, samarbetsvilja, kreativitet, godhet, uppfoffring, glädje, värme, förståelse, empati, intelligens och förnyelse.
Jag vill under 2013 ömsa skinn och lik larven förvandlas till en färgstark fjäril som flyger fritt och sprider hopp, kunskap och medmänsklig kärlek.
Kanske lik blommorna på bilden. Lyckas blomma trots att allt ibland känns mörkt omkring en och torrt som i en sandöknen.
]]>